Trapped! Chapter 11.
Jag la armarna runt Alexandras axlar och gosade in min mun i hennes nacke och kysste henne mjukt. Liam gled ner på marken och lutade sig bak mot en trädstam. Jag och Alexandra satte oss bredvid honom, jag tittade på den där stora stenen vi hade bredvid oss.
- We should go around the stone.
Jag lös upp och ställde mig snabbt. Alexandra ställde sig också upp.
- I'll just sit here, Sa Liam tjurigt.
- Sure
Alexandra log stort och vi gick runt stenen. Ängen bakom den där stenen var enorm och längst bort kunde man se ett vindskydd med täcken eller vad det var.
- LIAM COME AND SEE THIS NOW
Jag skrek för min fulla hals. Typ tjugo sekunder efter kom Liam springades.
- Yeah?
- Look
Jag tittade bort mot vindskyddet. Vi tre sprang så fort vi kunde bort till vindskyddet, där fanns vatten för kanske en vecka, täcken, madrasser och fyra kuddar.
- We can try to scream after the others.
Liam lös upp och började ropa, efter ett tag var vi alla tre i gång med att ropa.
- Did you hear that?
Jag försökte lyssna noga.
- It sounds a bit like Liam
Hope lyssnade också noga.
- THEY CAN BE IN DANGER
Niall reagerade fortast och vände och verkligen sprang genom skogen. Jag och Hope försökte hålla samma tempo som Niall, men han var fortfarande fyra meter framför oss. Vi kom fram till stenen vi typ nyss hade gått ifrån.
- This way, Sa Hope och rundade stenen och vi kom ut till en äng.
Längst bort fanns det ett vindskydd och där stod Liam, Alexandra och Zayn, dem skrek för allt dem var värda. Med andan i halsen sprang vi bort till dem andra.
- Where are Harry and Maddie, Kläckte jag ur mig när min andning hade lugnat ner sig lite.
- They are on they way to the tent.
Zayn tittade på mig och log.
- Come on we scream more, Log Liam och började ropa igen.
Snart var vi alla sex igång med att ropa igen.
Jag stannade och tittade på Harry.
- What was that?
Rysningar for igenom min kropp.
- What?
Harry gick fram till mig och kramade om mig.
- It sound like someone is screaming.
- The others....
Vi vände och började små springa mot stället vi nyss hade lämnat Liam, Zayn och Alexandra, när vi kom fram till stenen hörde man ropen tydligare och vi lugnade ner oss lite och kollade runt stenen. Där var en stor äng och lite längre bort kunde man se alla dem andra stå och vinka och ropa. Vi satte kurs mot dem och sprang som om elden var oss i hälarna. När vi kom fram till vindskyddet eller vad det var sjunk alla åtta ner på golvet i vindskyddet.
- We sould sing something, Sa jag med ett leende.
- What?
Sju par trötta ögon tittade på mig.
- Hm.... Paradise by Coldplay?
- Sure
Alla stämde med.
- Who starts?
Nialls irländska accent fyllde våra öron.
- I can, Sa Maddie själsäkert och började.
- When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
And dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
And dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
Efter så körde Niall.
- When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
And the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
She expected the world
But it flew away from her reach
And the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
Alla sjöng samtidigt sen.
- And dreams of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
La-la-la-la-la-la-la
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la
And so lying underneath those stormy skies
She'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
La-la-la-la-la-la-la
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la
And so lying underneath those stormy skies
She'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise
Sen körde Alexandra och Zayn
- This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
Vi satt där och sjöng och levde i nuet, ingen verkade längta hem. Alla förutom jag, jag längtade hem till min varma säng, till mamma och Roxy. Men när jag tänker på det så skulle jag aldrig ah varit så här nära dem andra som vi är nu, efter allt vi har gått igenom tillsammans. Himlen började sakta mörkna, snart öste regnet ner. Jag tryckte mig emot Zayn och skakade. Han la täcket runt om oss och jag lutade mig sakta mot hans axel.
- I love you, Viskade Zayn i mitt öra och kysste mig.
- I love you too, Viskade jag tillbaka och besvarade kyssen.
Trapped. Chapter 10.
Medans jag låg där och blundade och pillade i Alexandras hår, så gick det upp nått för mig. Alla dessa gånger Alexandra kollat på mig i korridoren, Och jag bara hade gått förbi henne som om hon inte ens fanns. Och alla gångerna som jag borde hjälpt henne, när någon gått på henne.
- Im sorry.. Sa jag lågt.
- What? Alexandra vred på huvudet och kollade upp på mig, med det varmaste leéndet.
- For not noticing how in love you were in me at school.
Jag satte mig upp, och hon satte sig jämtes mig.
- Oh Zayn.. You couldn't know, But right now, Only we exist. This is our moment.
Jag kramade om henne, hårt. Helst ville jag aldrig släppa, Utan fastna sådär. Vara fast i den mest underbara kramen jag någonsin fått.
- Did you hear that? Alexandra släpte taget om mig och kollade på mig med alvarlig blick.
- Hear what?
Bakom mig kunde jag plötsligt höra ett lågt morrande. Sakta vände jag mig om. Jag möttes av samma gula ögon som jag mött bara några nätter tidigare. Paniken grep tag i mig, Hjärtat slåg i 120.
- RUN!
Jag tog tag i Alexandras hand och sprang.
Som en instinkt sprang vi mot lägret. Alla satt runt den lilla brasan, Mer hann jag inte tänka på.
- Run! Wolfes! Jag skrek allt vad jag kunde.
Dom andra bara kollade på mig helt förskräckt.
Återigen var vi tillbaka vid lägret. Vi satt och pratade, Maddie och Harry avslöjade att dom numera dejtade. Alla blev såklart frvånade. Men vi grattade dom. Den goda stämmingen bröts när vi kunde höra Zayn skrika ´´SPRING´´.
Jag kollade på han och Alexandra som kom springande. Jag bara satt där och såg på dom. Inte förrän jag kunde glimta vargarna mellan trädstammarna förstod jag att det var allvar.
Hela gruppen sprang. Ingen tänkte utan bara gjorde var instinkten sa. Adrenalinet pumpade och jag flåsade ljudligt.
- I can't run anymore. Stop! Harry flåsade lika tungt som jag.
Vi stannade och hämtade andan. Vi kollade bakåt, Och upptäckte att vargarna inte längre jagade oss. Förmodligen hade dom hittat våran mat vid lägret och stannat där. Vi befann oss vid ett parr klippor.
- Perfect Now we're even MORE lost! Can it be any worse? Niall satte sig surt på en stubbe.
- It could rain.. Sa Harry tyst.
Niall bara blängde på honom.
- Okey, No need to panic. Just take it easy! Zayn gjorde en lugnande gest.
- And why do you always need to be the boss? No need to panic? We don't have any protection or food. And we can't return to the camp! Sa Liam.
- Exactly! You're NOT the damn boss! flikade Niall in.
- Stop it! At least Zayn know what to do! Alexandra ställde sig bredvis Zayn och tog armkrok.
- But if Zayn is so good, Why don't you marry him? Niall ställde sig upp.
Det blev tyst en stund. Jag tror ingen förstod riktigt att det där hade kommit ut ur Nialls mun. Han som alltid satt tyst, och aldrig riktigt vågade stå upp för vad han tyckte.
- Im done with this.. Niall ställde sig upp och gick.
Jag kunde inte låta honom gå ensam så jag följde efter han i Hope's sällskap.
- Were are we going? Frågade jag.
- We are going home. Svarade han utan att ens kolla på mig.
Toppen, Nu hade Louis och Niall stuckit. Det var nog ingen idé att protestera, Niall hade en viljestark själ och oftast kan man inte ändra på hans val.
- I'm done to. Come on Harry, lets find a way back home. Maddie tog tag i harrys hand och drog med honom. Han kastade en ''Är det okej?' blick på Zayn.
Men vad fan tror han. Han är det OKEJ att bara splittra gruppen?
Jag tog tag i Maddies tröjärm.
- Don't go!
När jag mötte hennes ansikte kändes det som om jag stirrade rakt in i hennes själ. Jag kunde se hur trött hon såg ut. Hennes smink var utsmetat, Och kinderna var gråa av smuts.
- Let it go! Hon tittade på sin arm. Och jag släppte lydigt.
Maddie och Harry sprang iväg och snart var även dom försvunna mellan träden.
Nu var det bara jag, Zayn och Liam som var kvar.
- Wait, Niall! Don't go!
Jag tog tag i hans axel, men han bara slet sig loss och fortsatte gå.
Det var nu det gällde, För att överleva. jag var tvungen att tänka logiskt, förhandla snabbt. Jag sprang och ställde mig framför honom. När jag stoppade honom la jag änderna på hans bröstkorg. Han stannade och bara kollade på mig.
- let me go. Han tittade först ner på mina händer, Sen på mitt annsikte.
Jag bara log. Sedan hände det, Bara sådär, Jag böjde mig fram och kysste honom. Kyssen varade bara i några sekunder innan han drog sig undan.
- What is it? Jag kollade på honom.
Han bara skakade på huvudet, Och fortsatte gå.
- Niall..
Han vände sig om.
- Im in love with you..
Trapped. Chapter 09.
Jag såg hur Zayn och Alexandra gick iväg. Dom höll handen, Jag log åt deras håll. Utan att fråga vart dom var påväg vände jag mig om mot Maddie igen.
- They are so cute togheter. Sa hon och log mot mig.
- Yeah. Sa jag och la armarna runt hennes midja.
Hon skrattade och kysste mig mjukt. Jag drog sakta med henne till tältet. Väl inne i tältet la jag ner henne och kysste henne mjukt igen. Hon spände upp mina byxor och drog av dem. Jag kysste på hennes nacke och drog av hennes shorts. Vi vände oss och hon drog av min tröja snabbt.
Jag satte mig på hans mage och spände upp bhn och tog av den. Han slickade sina läppar och log oskyligt. Innan jag drog av tröjan stängde jag utgången. Sen satte jag mig på han igen och drog sakta av mig min tröja. Hans ögon blev större och tittade mellan mina bröst och ögon. Jag la mig på honom och kysste honom. Han gjorde så att vi vände oss så att jag låg ner. Han kysste mig på halsen ner på brösten, ner på magen och ner mot min troskant. Då satte han sig ner och drog sakta av trosorna. Sen tog han två fingrar och tog in dem i mitt underliv. Han tog sen tre fingrar och tog in dem, sen drog han ut och in ett tag. Jag stönade lågt. Vi vände oss igen så att jag låg på honom. Jag satte mig vid hans knän, lutade mig fram och började suga. Harry tog tag i sovsäcken vi låg på och stönade.
När hon var klar kysste jag henne och tog mig sakta in i henne. Hon stönade lågt, jag drog ut och in ett par gånger. Orgasmen kom och tog över mig.
__
Den lev kort förlåt :(
Trapped. Chapter 08.
Jag vaknade av samma sak som förut, att tältet var otroligt varmt, så jag kröp fram till utgången och öppnade tältet. Jag drog för nätet, Som skulle skydda mot myggorna. Solen sken och jag kände på mig att det skulle bli en vacker dag. När jag kröp tillbaka låg inte Zayn i sin sovsäck och det låg två stycken i Alexandras. Jag kröp till min sovsäck och somnade om igen. Jag vaknade senare av att Niall satt och försökte väcka mig.
- Hope? Can you help me and find some blueberries?
- Sure, Sa jag och satte mig upp.
Vi gick ut ur tältet och Niall började gå mot ett håll med bestämda steg. Jag sprang ikapp honom.
- Hey, Wait! Jag flåsade när jag kom fram till honom. What's the problem?
- Nothing, Come on.
Niall fick ännu en gång före mig. Jag ryckte på axlarna och gick strax bakom honom.
Jag vaknade av att solen sken genom tältet, rakt i ansiktet på mig. Harry låg fortfarande och sov.
- Wake up sleepy head! Sa jag och kramade om honom.
Han mumlade något, och vände sig mot mig. Han tittade på mig med en irriterad blick. Men log sedan.
- Godmorning, Sa Harry.
- Godmorning. Svarade jag.
Han kysste mig lätt, Och jag fnissade.
Vi väckte Liam och Louis.
- Me and Louis will go and fix more water, Sa Liam och dem gick i väg.
- We can try to make som fire. Sa jag och kollade på Harry.
Jag vaknade sakta upp i Zayns underbara famn och flyttade mig närmre honom. Även fast det var varmt. Men jag satte mig sen upp och tog min dagbok som låg i väskan och öppnade den sakta, jag tog pennan och började skriva.
''Kära dagbok, kvällen och natten gick bra. Ehm... Jag förlorade min oskuld till Zayn igår.. Hehe.. Juste jag glömde att skriva att jag och Zayn är ihop. Som pojkvän och flickvän...''
Zayn hostade till och jag tittade upp på honom.
- I didin't know that you have a tatoo.
Jag log blygt och la handen på noten bakom mitt högra öra, han tittade mig i ögonen och log stort. Han la armarna runt mig och kysste mig på pannan.
- You took my virginity last night, Viskade jag lågt.
Han såg förvånad ut men log ändå och kysste mig igen.
Jag kände hur Alexandra flyttade sig närmre mig. Jag log smått. Hon satte sig sedan upp. Och drog upp en bok eller nått ur sin väska. Jag kunde inte undgå att märka att hon hade en tatuering bakom sitt öra.
Alexandra la handen för tatueringen, Jag tittade på henne och log. Istället för att ligga kvar gick vi ut ur tältet. Vi satte oss vid elden där Maddie och Harry satt.
- Come, Sa Alexandra och vi gick sakta iväg.
Hon tog min hand och såg på mig. Sakta försvann vi längre in i skogen, Men det var ingenting som vi tänkte på.
- I'm so tired, Let's just sit down for some minutes. Sa jag och la mig ner på mossan.
Alexandra la sig brevid mig med huvudet på mitt bröst. Jag lekte med henne hår, och blundade.
Trapped. Chapter 07.
Medans vi gick där på stigen kände jag tårarna tränga sig fram. Fan varför nu. Jag är lycklig. Nu rullade dem sakta ner för mina kinder. Jag torkade snabbt bort dem. Zayn stannade och tittade mig i ögonen.
- Why are you crying?
Han tittade mig i ögonen.
- I don't know, Sa jag och log snett.
Han la sin hand på min kind och lutade sig mot mig och kysste mig mjukt.
- I love you more than anything
Han avslutade kyssen och tittade mig i ögonen igen.
- I love you too, Sa jag och log blygt.
Åhh fyfan jag älskar verkligen den här pojken. Vi vände och började gå tillbaka till gruppen. När vi gick där tog han tag i min hand och höll i den. Jag tittade upp mot månen som lyste starkt.
Vi var snart framme vid gruppen. När vi kom fram så satt ingen runt elden. Som tur fanns det fortfarande glöd kvar. Vi gick och samlade lite pinnar och la på och satte oss sen. Jag tittade henne i ögonen och log. Hon lutade sitt huvud mot min axel och andades ut. Jag drog ned henne så att hon låg på mig och kysste henne mjukt. Hon skrattade lågt.
- Your laugh, Sa jag och log
Hon rodnade sakta. Jag kysste henne mjukt och fumlade med hennes shorts. Hon tittade osäkert på mig.
- Do you want this?
Hon nickade stumt och jag drog av hennes shorts. Jag kysste henne igen. Hon knäppte upp mina byxor och drog sakta av dem, sen satte hon sig upp på mig och drog av sin tröja.
Jag log stort när jag såg hans reaktion. Han kysste mig igen och drog sen av sig sin tröja. Jag knäppte upp min bh och drog sakta av den. Vi vände oss så att jag låg neråt. Han kysste mig på nacken och sen ner på brösten och ner mot mitt underliv, han tog i två fingrar sen tre och drog ut och in ett par gånger. Jag stönade lågt. Han drog ut fingrarna igen och började slicka. Jag bet mig själv i läppen, blundade och stönade lågt. När jag tittade igen hade han tagit av sig sina kalsonger och jag rodnade svagt. Han lutade sig mot mig och kysste mig mjukt, han tog sig försiktigt in och drog sakta ut och in. Orgasmen tog över mig och jag stönade lågt. Han stönade lågt också. Han kysste mig igen och våra tungor möttes och lekte med varandra.
Orgasmen började ta över mig och jag stönade lågt, jag kysste henne och tog mig ur henne. Vi kysstes igen och satte sen på oss våra kläder och hällde vatten över elden och kröp in till tältet. Där låg alla andra och sov. Hon kröp fram till sin sovsäck medans jag drog upp utgången till tältet och kröp sen till henne.
- Sleep with me, Sa hon med ett leende.
Vi kröp ner i hennes sovsäck och somnade.
Trapped. Chapter 06.
Jag nickade bestämt. Jag reste mig upp, och gick ut ur tältet. En snabb blick slängdes på Louis. Ett par stegs tog, och jag var framme hos Zayn.
- Hey. Sa jag lågt.
- Hi. Svarade han.
- How's the arm? Sa jag och nickade mot hans arm.
han tittde på den
- It could be worse. Zayn log mot mig. - We're still friends you know, I still like you man. Sa han sedan.
- Thanks. Love you. Jag kramade försiktigt om honom.
- Love you to, Take care of her.
- I promise.
- Oh gosh, I'm so tired. Zayn slöt ögonen.
Han började bli lite vimlig, hade svårt att prata.
- Hey Zayn, How are you?
Hjärtat började slå hårdare, Detta kunde inte vara bra.
- I'm.. I'm jusssst fine.. Sa han långsamt, Han hade svårt att uttala orden.
- MADDIE, LOUIS. HELP SOMETHINGS WRONG WITH ZAYN!
Jag ställde mig hastigt upp, och sprang mot tältet.
Ut kom Maddie snabbt, Och en bit bort stod Louis som började närma sig.
- What happend? Sa Maddie. Hon ställde sig på knä brevid Zayn, La handen på hans kind, Pratade med honom.
- Don't close your eyes, Talk with us! Maddie lät desperat.
- Quick, Get hom some berries and water! Louis tittade på mig.
- But Niall, Alexandra, liam and Hope is still out there!
- Find them! NOW! I'll Stay Here with Maddie and Zayn.
Jag började springa och ropa på dom.
"Liam, Hope!"
- Liam, Is it only me, Or is it someone that's calling my name?
Vi var på väg tillbaka till lägret.
- I can't here anything. Sa han och ryckte på axlarna.
- Hope!
Jag kunde höra en svag röst.
- Wait a minute.. HARRY? IS THAT YOU? Jag ropade allt jag kunde.
- I'm over here, Quick, Get here!
harry lät rädd, jag började springa, utan att spilla ut vattnet.
- Come on Liam! We Need to Hurry!
När vi kom fram möttes vi av en anfådd Harry.
- It's Zayn. Sa han.
Både jag och Liam förstod allvaret. Nu var det att komma fram snabbt.
Jag visste inte vad som hänt. Ena sekunden var jag pigg som en lärka, Och nästa var jag trött. Orkade knappt hålla ögonen uppe. Jag visste inte riktigt hur det gått till, men helt plötsligt satt Maddie brevid mig.
- Zayn, What's your favourite animal? Sade hon.
- I don't know.. Why do you wanna know? Svarade jag. Det var knappt att jag fick fram orden, Jag visste inte varför.
- We need to keep you awake, Don't fall asleep, promise? Hon greppade mina händer med hennes högra hand, Medan hennes vänstra vilade på min kind.
- I can't promise...
- Louis! Maddie! We're here! Jag kunde höra Liams gälla röst.
Alla var överallt runt omkring mig, varför? vad var det för fel på mig?
- here, Drink some water. Hope gav mig en burk med vatten.
- It's clean enough to drink. Flikade Liam in.
Jag drack upp vattnet, Sakta. Efter kankse tio minuter började jag känna mig starkare igen, I samma veva kom Niall och Alexandra tillbaka. Dom tvingade i mig bär. Snabbt blev jag bättre, Kunde sätta mig upp, Prata, Le, skratta.
- You just needed water and some food. Sa Harry och log.
"Eftermiddan var här, Kvällen skulle snart ta över. Dramat från i morse var nästan bortglömt, Zayn hade blivit så otroligt mycket bättre. Han kunde gå, Nästan springa. Jag ville gå fram till honom, vara med honom hela tiden. Men jag kunde bara inte."
- What are you thinking of?
Helt plötsligt stod Zayn framför mig och log. Jag stängde hastigt dagboken och gömde den bakom ryggen.
- Nothing special. I'm just tired of beeing here. And scared of the wolves.
- Don't worry, I'll be by your side the whole night through.
Han satte sig bredvid mig och kysste mig kärleksfullt på pannan. Jag log och fnissade. En kyss fick bli mitt svar.
- I really like you Alexandra, Maddie broke up with me this morning. But I dont know, though, If I'm ready to be in a relashionship. But for you, I'm ready to give up the world.
- So are we.. like, Boyfriend and girlfriend now? Det var nog den dummaste fråga jag kunde ställa, Och jag skämdes nästan lite.
- I guess.
Jag log mot honom, han log mot mig. var detta en dröm?
- We need to go to sleep Alex.
Han tog tag i min hand och drog med mig upp.
Han tog tag i min hand och drog med mig upp.
- But, maby, We can go for a walk? It isn't that dark yet.. Sa han med ett busigt leénde.
Jag nickade och vi gick hand i hand på en liten stig, Som knappt var synlig.
Jag kunde se hur Alexandra och Zayn kysstes, Höll handen och skrattade. Det borde vara jag. Det skar till i hjärtat på mig. Jag satt för mig själv runt elden, Alla andra hade gått in i tältet, Ja förutom Zayn och Alexandra då. Jag tittade ner på mina skor. Blundade hårt. En tår rann ner för min kind. Alexandra var den vackraste människan jag visste. Jag började känna mig arg, vreden kom.
- Fucking Zayn. I Hate him. I HATE him.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag la händerna på huvudet. hastigt reste jag mig upp och bara sprang. Sprang ifrån allt, Ville glömma verkligheten. Jag slog med handen på en trädstam. När jag var tilläckligt långt bort från lägret skrek jag. bara rakt ut. Det kändes så fruktansvärt skönt.
Trapped. Chapter 05.
Han hade sett oss. mig och Maddie, kyssas. Jag skämdes, tittade ner i marken. Var rädd för att sanningen skulle komma fram.
- Harry, I thought you'd know better than this? You know that Maddie has a boyfriend. And Maddie, what the hell are YOU thinkigh with? Louis lät besviken på mig.
- I can't answer on that.. Please don't tell Zayn! Please! Jag bönade verkligen.
Maddie bara stog nån halvmeter från mig och tittade ner.
- Come on, Let's wake up the other. And try to find food. Louis vände sig om och tog ledningen.
Jag pustade ut för några sekunder. Jag försökte greppa Maddies hand, Men hon bara drog undan den. Hon kollade på mig och skakade på huvudet.
När vi väl var framme hade redan alla gått upp. Antagligen hade någon hört oss.
- We need to find our way back to the civilisasion. Sa Hope och kollade runt på oss.
- No, Right now, we need to foucus on surviving. We need to find some food. we're did you find the blueberries yesterday? Zayn kollade på Alexandra och Niall.
- Like 10 minutes away from here. Sa niall och pekade mot den riktningen dom hade gått mot.
- Can you and alexandra go and get some more? Frågade Zayn.
- Yeah Sure.
Niall och Alexandra reste sig och gick.
- I can get water! just lke an half hour away from here, There's water. I don't know how clean it is, but right know its beter than nothing! Sa jag.
Jag hade kommit ihåg från inatt, när jag letade efter Zayn.
- Good Idea! Go with Hope. Sa Zayn.
zayn, maddie, Harry och Louis blev kvar.
- We will try to make Zayn better. Sa Maddie och kollade på honom.
Jag nickade mot henne, och grep tag i Hope.
- Let's go. Sa jag.
Det var en pinsam tystnad mellan oss. Ingen visste vad vi skulle säga.Jag visade vägen, och hon följde efter som en liten hundvalp.
- Do you think that we're gonna die? hope bröt tystnaden.
hjärtat slog ett extra slag.
- I don't know.. i really don't know.. This is all my fault. It was my idéa to sepperate from the class. Fuck..
Jag satte mig ner på en sten, gömde ansiktet i händerna. knep ihop ögonen.
- No! Liam. Don't say so. It's our fault to, because we choosed to go with you.
Hope la armarna runt om mig.
- I just.. i just want everything to be normal. What if Zayn dies? What If the wolves comes back this night and kill someone else? what if..
- Stop it!
Hope avbröt mig.
- Zayn won't die, Because we will take care of him. And yes, The wolves maby comes back tonight, But we will be prepered! We will make it.. Come on. Let's go.
Hope började gå med bestämda steg. jag hade gjort henne sur, jag visste det.
Jag hade ont, Smärtan tog över hela mig. Jag kunde inte gå, Inte resa mig. Allt jag gjorde var att ligga ner på en sovsäck på marken. Jag var en börda för dom andra. jag kände mig som en hjälplös liten 5 åring. det var en hemsk kännsla.
- we need to take a look on your arm. Maddie började linda av den gamla skjortbiten.
- Be careful! Sa jag.
Hon klämde på armen. och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. smärtan var hemsk.
- It's not broken, But very bad. You have lost much blood, And it is a miracle that you're still alive.
Maddie kramade om mig. och kysste mig ömt i pannan. Hon tittade på mig med en smärtsam blick.
- what's wrong? Frågade jag henne.
- it's something I need to tell you. Svarade hon och tittade ner i marken.
- yeah?
Hon kollade runt, såg efter så att ingen annan kunde höra. louis och Harry var i tältet. hon tog ett djupt andetag.
- Im n love with someone else. I can't be with you anymore.
- What?! Who? Jag blev förvånad.
- Promise not to get mad? Maddie lät rädd.
- I promise.
- Harry. I need to go. I'm sorry..
Ett par steg, Och hon var i tältet. Jag kunde höra Harry och hon prata lågt.
Louis och jag satt och pratade om det han sett.
- Harry, Why did you kiss her?
- I think I'm in love with her..
- but... Zayn is one of your best freinds?!
- I know.. and thats the thing.. i hate it. Jag knep ihop ögonen. tänkte på Maddie.
- i can see that your really like her Hazz, But.. You need to slow things down. talk to her.
I just det ögonblicket kom hon in.
- Aren't you supposed to take care of Zayn? Sa Louis.
- we need to talk. sa hon och kollade på mig.
- I think.. I should go.. Louis lämmnade tältet, han förstog vad som väntade.
- I broke up with Zayn. I wanna be with you.
- Really?
- Don't you wanna be with me.. I really thougt... Längre han hon inte.
- Hey, i wanna be your boyfriend so bad.
Jag kysste henne. Hon kysste mig.
Det började gå lite överstyr. Men där stoppade hon.
- You need to talk with Zayn. Sa hon och kramade om mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att kapitlet blev så dåligt >.<
Trapped. Chapter 04.
Alla utom Zayn, Alexandra och Liam hade kommit tillbaka. Vi började bli lite oroliga men bet ihop. Jag kunde höra ett svagt knakande och vände huvudet mot ljudet. Jag kunde se 3 personer komma mot oss,
- ZAYN! THEY ARE BACK!
Jag reste mig hastigt och sprang till dom för att hjälpa till. Vi hjälpte Zayn in till tältet och tog fram hans sovsäck. Han krånglade sig in i den.
- ZAYN! THEY ARE BACK!
Jag reste mig hastigt och sprang till dom för att hjälpa till. Vi hjälpte Zayn in till tältet och tog fram hans sovsäck. Han krånglade sig in i den.
- How do you find him? Sa jag och vi satte oss på våra sovsäckar, eller jag och Alexandra. Liam drog fram hans och la den bredvid mig. Alla andra sov såklart. Helt plötsligt hörde man nynnande på en sång.
- cuz your the apple to my pie (http://www.youtube.com/watch?v=-lLvtydTM78)
Jag och Liam tittade på varandra och sen på Alexandra. Det var hon som sjöng. Vi blev tysta och lyssnade på henne.
- your the straw to my berry, your the smoke to my high, Sjung hon lågt men ändå så att man kan höra. Sen blev hon tyst. Man kunde höra snyftningar, men snyftningarna slutade snabbt. Eftersom att alla var inne i tältet så kröp jag fram till öppningen och drog ner den.
Jag väntade tills jag kunde höra Louis', Zayn's och Liam's lugna andetag. Jag drog till mig min väska och tog fram ett par mjukisbyxor och ett linne. När jag hade dragit av mina byxor ramlade det en bild ur fickan. Jag tog upp bilden och tittade på den länge. Det var min och min mammas hund Roxy. En grå pitbull som var otroligt snäll. Jag la ner bilden på sovsäcken och satte på mig mjukisbyxorna. Jag drog av mig linnet jag hade haft på mig och tog det andra linnet och drog den över huvudet, jag samlade mitt hår och satte upp det i en hög tofs. Sen la jag ner kläderna och stängde väskan. Jag kröp sakta ner i min sovsäck och drog fram min dagbok.
''Kära dagbok! Vi har äntligen hittat Zayn. Jag tror jag är kär i honom, han och jag kysstes. Jag är bara Alexandra, tönten från musikklassen. Zayn är ju liksom en av dem populära och han har egentligen Maddie. Fan hoppas inte Liam berättar för Maddie om det.......''
Jag la snabbt ner dagboken när nån rörde sig i sin sovsäck. Istället för att skriva färdigt la jag ner dagboken i väskan och gled ner lite i sovsäcken och somnade sakta.
~
Jag vaknade av att tältet var ovanligt varmt. Alla andra låg och sov i sina sovsäckar. Jag kröp fram till öppningen och öppnade först myggnätet och sen 'riktiga' öppningen, jag satte upp den 'riktiga' öppningen så att vi bara hade myggnätet. Sen kröp jag in igen och drog ner kedjan till myggnätet. Jag kröp tillbaka tilll min sovsäck och somnade om igen. Men jag vaknade senare av att solstålarna brände på mitt ansikte. Alexandra, Liam, Zayn och Niall låg i sina sovsäckar men Louis, Harry och Maddie var borta. Jag kröp ur tältet och ställde mig upp.
Jag och Harry gick en liten runda runt tältet. När vi hade kommit rätt så långt ifrån tältet, trodde vi, lutade sig Harry fram mot mig och kysste mig mjukt. Jag tog tag i hans huvud och han la händerna på min midja. Medans vi stog där kom Louis, och såg allt.
- What are you guys doing? Sa Louis
Vi slutade och tittade på honom.
- Uhm.. Nothing, Sa Harry
- Maddie you have Zayn right? Sa Louis bitchigt
- Yes, I have Zayn!
----
Tycks? Ursäkta stavfel och sånt
Trapped. Chapter 03.
Jag var orolig för Zayn. Jag visste inte om vi skulle hitta honom, Jag visste inte om han var död. Jag kände mig så maktlös, jag kunde inte göra något. Det var bland de hemskaste kännslorna jag någonsin haft.
- We need to find him, Quick! Sa jag.
- Yeah. But we can't go alone in different directions. The wolves can come back. Two need to stay here and gard. Niall verkade bestämd.
Alla instämde.
- I can stay. Sa jag.
Jag ville inte med, Jag var inte beredd på att möta den hemska syn vi kanske såg, När vi hittade Zayn. OM vi gjorde det.
- I can stay with you. Harry log mot mig.
Jag nickade, Och vi satte oss framför elden. Resten av gruppen delade in sig två och två. Alexandra med Liam, Niall med Louis och Hope.
- I really hope they fins him, Alive. Jag tittade ner på mina fötter när jag sa det.
- I agree. Zayn is a really good friend, And he is your boyfriend.. Harry kramade om mig.
Det kändes bra. Han lutade sig fram mot mig och kysste mig. Jag besvarade kyssen. Han la handen på min kind.
- No.. Stop.. I can't.. What about Zayn? Jag drog mig undan.
- Yeah.. You're right.. I'm sorry. I don't know what I was doing. It just happend.
Jag gick in i tältet. la mig ner, Blundade. Vad hade jag gjort?
Jag och Liam gick genom skogen. Vi sa ingenting till varandra, Det fanns liksom inget att säga.
- Can you just wait here Alexandra? I'm just gonna check there by the water.
Liam pekade på en liten damm. Den gick knappt att se.
- Okey, Sure. Sa jag tyst.
- Scream or something if something happens. Sa han med en töntig röst.
Det skulle säkert ta en halvtimme för Liam att gå dit, Leta, och sen komma tillbaka. Jag satte mig på en stubbe.
Jag röck till. Jag kunde höra en svag röst. Jag kunde inte höra vad den sa. Jag bestämde mig för att följa rösten, Trots att Liam sa att jag skulle stanna.
Jag röck till. Jag kunde höra en svag röst. Jag kunde inte höra vad den sa. Jag bestämde mig för att följa rösten, Trots att Liam sa att jag skulle stanna.
- Help me! Please!
Rösten blev starkare.
" Zayn.. "
Allt började klarna. Det var Zayn som ropade. Adrenalinet pumpade, Tankarna fög omkring i huvudet. Glädjen spreds.
- Zayn! It's Alexandra! Were are you?
- I'm over here. Please help me Alexandra!
Jag sprang. Tills jag kunde se en kropp som låg utslagen på marken. När jag kom fram satte jag mig på knä framför honom. Han såg så hjälplös ut.
- Zayn? Can you hear me?
Han försökte sätta sig upp, Men ramlade ihop igen. Hans huvud hamnade i mitt knä. Jag sneglade på hans arm. Den var lindad med en bit av hans skjorta. Blod hade trängt sig igenom det tunna tyget.
- What happend? Jag tittade rakt in i hans ögon.
- The wolves attacked me. But.. I killed it. And fainted, Then i tried to find you.. But fainted again. Zayn blundade hårt.
- You have lost much blood.
Jag kramade om honom. Helt plötsligt var jag inte blyg längre, Jag var inte rädd längre, Jag var inte.. Jag var inte jag längre.
Jag satt fortfarande på knä, med hans huvud som vilade i mitt knä. Han la sin vänster arm runt min nacke, Och kysste mig. Jag besvarade kyssen. Det kändes bara så bra.
Alexandra hade hittat mig. Jag hade försökt att hitta tillbaka til gruppen. men hade inte kommit långt innan jag svimmade - Igen.
Jag försökte sätta mig upp, men misslyckades.
Efter några få meningar till varandra kramade Alexandra om mig. och jag vet inte vad som flög i mig, Men jag kysste henne. Jag kände någon slags kemi mellan oss. Hon verkade med känna det, för hon kysste mig tillbaka.
- Wait Zayn, Maddie?.. Hon slutade tvärt och kollade på mig.
- She dosen't love me.. Sa jag och bet mig i läppen.
- How do you now?
- She's just with me because I'm popular.
- But why are you with her? Sa hon och kollade mig i ögonen.
- I don't know.. I rather be with someone like you... Sa jag, och fortsatte kyssa henne.
Jag hade letat efter Zayn vid den lilla dammen, och var nu påväg tillbaka till Alexandra. men ju närmare jag kom, Så insåg jag att hon inte var kvar.
- What the hell?.. Jag suckade och började bli lite smått irriterad.
hade hon blivit attackerad av en varg hade jag ju ört det. Alltså har hon bara gått?
- Alexandra! Were are you?
- Alexandra! Were are you?
Jag fortsatte gå och gå. När jag gått i några minuter började jag se två stycken männsikor.
Jag blev häpen.
Alexandra och Zayn.. Som KYSSTES?
- What the hell are you doing?
Jag kunde se hur Zayn och Alexandra ryckte till och kollade chockat på mig.
- We can explain! Zayn satte sig hastigt upp, med hjälp av Alexandras stöd.
- There is nothing to explain.. Sa jag och tittade argt på honom. How could you do this to Maddie?
- Please, Don't tell her! Sa Zayn.
Let's just go back..
Alexandra sa inte mycket, Utan gick bara lite bakom oss, Medans jag hjälpte Zayn att komma tillbaka.
----
Kärleksdrama!
Trapped. Chapter 02.
Jag åt blåbären snabbt. Det var gott, Magen kurrade inte lika mycket längre. Jag la mig ner bland pinnar och mossa, Slöt ögonen. Hoppades på att jag skulle vakna ur denna hemska dröm.
- It's getting late. Sa Liam.
- Yeah. We need to make a fire. Sa Zayn.
Medans Zayn, Maddie, Hope, Alexandra, Niall och Louis gick och samlade ved blev Jag och Liam kvar här.
Som förut avbröts jag.
- This is so stupid. Liam mumlade surt för sig själv.
- Come on! Sa jag och började slå upp ett tält Maddie hade haft i sin rygga. Tur att Maddie var en av dom 6 i klassen som fick bära ett tält. Tältet rymde egentligen bara 5 personer. Men vi kunde nog klämma ihop oss. Solen började gå ner.
- They need to Hurry. The sun is going down. Jag kollade bekymrat mot det hållet mer än halva gruppen gått. Ca 10 minuter senare hörde man dom komma tillbaka. Jag drog en lättnads suck.
Vi gjorde upp eld och värmde lite bönor som jag hade haft i väskan.
- That we didn't think about that all of us has a can of beans in our bags. Sa Louis och flinade.
Stjärnorna hade börjat glimta. Skogen var mörk, Det lilla elden lysste upp var tillräckligt för att kunna hitta till tältet.
- Im probably going to bed now. Sa jag tyst och reste mig.
- yeah Me too. Sa Hope och gick efter mig.
"night" ropade dom andra.
Jag och Hope klämde ihop oss i ett litet hörn. Jag drog upp min dagbok.
- Do you write in a diary?
- Yeah... jag blev lite röd om kinderna.
- Dont be emberessed! I did it before too. Well Night', I'm tired. Sa Hope och la sig med ryggen emot mig.
- Night.. Viskde jag.
" Kära dagbok,
Vi är vilse. I SKOGEN. hur fan ska detta sluta? kommer jag dö? Kommer vi ens hitta tillbaka till civilisasionen? fanfanfan. Jag skulle inte följt med på denna dumma resa. Jag kunde varit hemma med mamma just nu, I soffan och bara mysa framför en film. Men istället är jag i en dum skog. Jag vet inte...."
Som förut avbröts jag.
- WOLVES!
Jag kunde höra Nialls rop. Det skar till i bröstet på mig. Hjärtat hoppade upp i halsgropen. VARGAR? Jag flög upp ur sovsäcken och gick snabbt ut genom tältöppningen. Där möttes jag av en syn jag aldrig kommer glömma. Våra bär var uppätna och där bredvid skålen stog den största varg jag någonsin sett. Även fast jag aldrig hade sett varg. Den tittade på mig med sina gula ögon och ett lågt morrande kom ifrån dess strupe. Jag tog upp en sten som låg på marken och kastade den på vargen. Den vände sig mot mig och gick med raggen höjd och morrade.
- HELP! Skrek jag och backade snabbt bakåt.
- Come on! We need to get in here! Hope stack ut huvudet från tältet.
Alla sprang mot den lilla öppningen och trängde sig in. Alla skulle in först.
- Were's Zayn? frågade Maddie när vi kommit in i tältet.
- Is he.. Is he still outside?.. Last time I saw him he went to find more sticks to the fire. Sa Harry.
- I don't know.. I can check.
Liam öppnade sakta dragkedjan till tältet. Vargarnas stog vid elden och nosade. Dom hade hittat bönorna som blev kvar efter måltiden.
- Damn it, They are eating our food! Det var nästan så att Liam gick ut ur tältet. Harry stoppade honom från det.
- Are you CRAZY? You could get killed!
Vargarna ylade. Man kunde höra hur deras steg avlägsnades sakta. Tillslut var dom borta.
- Is it safe? Maddie tittade på Liam.
- Yeah, They're gone.
Vi bestämde oss för att gå ut och leta efter Zayn.
Jag vaknade sakta upp, Satte mig. Jag märkte att jag hade en extrem smärta i högra armen. När jag kollade på den blev jag chockad. Det rann blod från armen. Jag ställde mig hastigt upp. Försökte tänka igenom på vad som egentligen hänt. När jag tittade mig omkring möttes min blick bara av tomhet och mörker. Det var ovanligt mörkt, för att vara sommar. Träden täckte den mörka natthimmelen. Helt plötsligt kom allt tillbaka, Som en blixt från klara himmlen.
Jag mindes hur vi satt runt elden, Alexandra och Hope hade gått för att lägga sig. Jag skulle gå för att hämta mera pinnar och sånt för elden. Det var då det hade hänt. Jag hade känt en kall blick i nacken. Sakta hade jag vänt mig om, Och mötts av 2 knallgula ögon. Gula ögon av mörker och ondska. Jag hade bara släppt allting jag haft. Skräcken tog over, Jag sprang. vargarna sprang efter. Den fridfulla stämmingen hade bytts ut mot en kamp mot döden. vargarna hade hunnit i fatt mig, fällt mig, Nästan dödat mig. Jag minns hur den hade tagit tag i min arm och bara slitigt. Jag skrek av smärta. Trots att vargen plågade mig hade jag tagit tag i en sten och slått mot huvudet på vargen, Tills den dött. Jag mindes att jag försökt gå, men kom bara några minuter innan jag svimmade.
Sen hade vargflocken hade avlägsnat sig, Sprugit bort. Vart vet jag inte.
- Fuck..
Jag visste att jag var tvungen att stoppa blödningen. En avriven bit från min skjorta fick bli ett bandage. Jag tog tag i stenen som dödat vargen. Ifall dom kom tillbaka. En blick slängdes på den döda vargen några meter framför mig. De gula ögonen var inte hotfulla längre. Jag bara passerade den döda kroppen. Nu fokuserade jag på att försöka hitta gruppen igen.
Jag visste att jag var tvungen att stoppa blödningen. En avriven bit från min skjorta fick bli ett bandage. Jag tog tag i stenen som dödat vargen. Ifall dom kom tillbaka. En blick slängdes på den döda vargen några meter framför mig. De gula ögonen var inte hotfulla längre. Jag bara passerade den döda kroppen. Nu fokuserade jag på att försöka hitta gruppen igen.
Trapped. Chapter 01.
"Kära dagbok, nu sitter hela musikklassen i bussen på väg till campingen. Jag måste spendera en hel jävla vecka med klassen. Hatar det. Ugh. Men en sak är som är bra är att Louis är med. Varje gång han kastar nåt på mig eller rör mig blir jag knäsvag och sen hans underbara vackra....."
Bussen hoppade till och jag tappade dagboken på bussens golv. Man kunde höra hur Liam började klaga.
- WHAT THE HELL!
Jag vände huvudet mot Liam och märkte inte Zayn som tittade på mig.
- You droped your.... uhm.. thing, Mumlade Zayn.
Han tog upp dagboken och öppnade den. Medans han tänkte läsa första raden drog jag snabbt åt mig dagboken. Zayn drog upp händerna i en oskyldig gest.
- woah I'm sorry, Sa han och vände sig tillbaka igen.
Jag lutade mig över Niall och tittade ut. Jag kunde se hur det kom rök ur motorn.
- Niall wake upp please, Sa jag med en darrande röst.
- What? Mumlade han trött.
Jag ställde mig upp istället och började gå fram till busschaffören.
- What's wrong? Sa jag
- The motor, Mumlade han och gick förbi mig. Jag gick med honom ut. Klassen hade börjat samlat sig utanför bussen för att veta vad som pågick.
Jag orkade inte vara kvar här. Jag ville bara komma fram till campingen nu. Jävla skit. Med raska steg gick jag ur bussen och fick se en rykande motor. Fan nu måste jag bort.
- Anyone wants to check out this place? Sa jag och tittade på Maddie och Zayn.
- Yeah, Sa dem snabbt.
- Anyone else? Sa jag igen och tittade på Hope.
- Okey, Sa hon och drog med Alexandra som drog med sig Niall
- I want, Sa Louis och Harry samtidigt.
Vi tog våra väskor och gick åt ett håll hela tiden.
- Where are we? Mumlade Alexandra.
Alla vände sig om och tittade på henne.
- I don't know, Sa jag.
- Are we lost? Sa Hope och tittade på mig.
- No Ofcourse we're not! Pfft. come on, Let's go. Sa jag och tog ledningen.
Vi gick omkring, Sekunder blev minuter, Som blev timmar. Och en panik kännsla började uppstå.
- for How long have we walk? Maddie suckade och himmlade med ögonen.
Zayn ställde sig brevid henne och kollade på klockan.
- 2 hours. Sa han.
- We're lost, Aren't we? Sa Harry och satte sig på en stubbe.
- Yes we are Harry! We have walk around in hours. What the hell do you think? The bus has truely drives to the camp HOURS AGO! Damn it! Jag slängde min väska på marken. La händerna på huvudet.
- This sucks. Sa jag sedan.
Hur i helvete kunde vi tappa bort oss? vafan.. vi skulle ju bara kolla runt lite. Bussen har säkert, Som Liam sa, åkt för timmar sen.
- Fuck this shitt.. Sa jag och satte mig bredvid Harry.
Maddie kom tätt efter mig och satte sig i mitt knä.
- maddie not now, sa jag surt.
- Zayn come on!
Hon försökte kyssa mig, Men jag bara ville inte, Inte nu!
- I got it! Does anyone have a phone? Louis lyste upp.
Alla kände efter i sina fickor. Ingen såg positiv ut.
- Wait, I got one! Sa jag och kände efter i min ficka.
Jag fimlade upp den svarta iPhonen. Ingen tecking.
-Damn it! Sa Maddie och lutade sig mot ett träd.
- Im hungry.. Sa Liam.
- me to! Alexandra pratade tyst ner i marken.
- I can go and search for som berries. Sa Niall.
Alla instämde. Niall drog med sig Alexandra och gick.
Jag hade anmält mig som frivillig att hitta lite bär. Jag tog av mig glasögonen och putsade dom.
- Alexandra, Come Here. I think I can see some Blueberries!
- yeah, mee too!
Vi småsprang lite mellan träden. Mycket riktigt. Blåbärs ris. Jag log för mig själv. Jag rotade igenom min väska, Och hittade en liten plaskburk. Vi plockade flitigt.
- This forrest is huge. Do you think it lives wolves here? Sa Alexandra och kollade på mig med en alvarlig blick.
- don't be silly! Come on, let's find the group again.
Vi hittade snart tillbaka till gruppen. Alla delade på bären. Liam dock, Ville inte dela med sig. Typiskt honom. men när det gäller i detta samanhanget, måste man dela. Det gäller liv eller död, Att äta eller ätas.
----
Första kapitlet, vad tycker ni?
Trapped. Prologen och karaktärerna.
Karaktärerna:
Först har vi Hope Willcaster. Hon är en av skolan populäraste tjejer. Men hon försöker även få med Alexandra hos dem populära. Hon är godhjärtat och oftast positiv. Hon är kär i Niall.
Sen har vi Maddie Oliver. Hon är tillsammans med Zayn. Maddie är skolans populäraste tjejer, Och en riktig bitch. Hon tror alltid, i alla lägen att hon är bäst.
Sen har vi Alexandra Cooper. Hon är en av skolans töntar, hon har världens dåligaste självkänsla. Ibland vill hon helst försvinna. Hon vill ta självmord ibland och hon brukar skriva om sina dagar i sin lilla dagbok.
Liam Payne är en av skolans populäraste killar. Han är med i skolans fotbolls lag. Han håller väldigt mycket på för att få uppmärksamhet. Allt ska kretsa runt honom och han stöter ofta på tjejer.
Niall Horan är skolans allra mest töntiga kille i skolan. Han pluggar istället för att gå på fest. Hans ända vän är Alexandra, som han även är kär i sen första klass.
Zayn Malik är skolans populäraste, snällaste och väldigt jagad av tjejerna. Men han har ett förhållande med Maddie.
Harry Styles är skolans oskyldiga och populära. Han är väldigt omtänksam och jobbar på djurskydd. Han bryr sig mer om andra än sig själv.
Sist men absolut inte minst Louis Tomlinson. Han tillhör gruppen som varken är populära eller töntiga, var han än går sprider han både glädje och sorg.
Prologen
Det är sista året, Och musikklassen ska iväg på en sista klassresa under en vecka på sommarlovet. Bussen får problem med motorn, Mitt i en mörk, stor skog. En grupp ungdommar bestämmer sig för att undersöka lite, Då det skulle ta lång tid att fixa bussen. Gruppen virrar bort sig i den stora skogen. Hur dom än försöker kan dom inte hitta tillbaka. Man vet inte riktigt vad som stryker runt i skogen.
Detta är en historia om mycket Kärleksdrama, mod och sång. Mycket frågor kommer ställas.
Vem är du egentligen?
Ny Fanfic :)
Jag har en ny fanfic på gång med Deniz (@Zayn på dayviews)
What Would You Do If That Was You! Del 19
Alexandras Perspektiv
Jag vaknade av slammer och sånt i köket. Jag tog upp mobilen och såg att den var nio på morgonen. Sen såg jag datumet, 15 September, min födelsedag. Jag la ner mobilen och somnade om. Jag vaknade senare av ''Happy Birthday''. Jag låg i ca. 2 minuter och då öppnades dörren och in kom alla killarna förutom Harry, Steph och Sam. Liam höll i en bricka med frukost och Steph höll i ett litet kuvert. Jag satte mig upp i sängen och log smått. Alla kom och satte sig runt mig. Steph gav mig kuvertet, jag öppnade den snabbt. Där inne låg ett kort. Jag tittade förvånat på dem.
- What is this only this? Sa jag ironiskt. Jag tog upp kortet och låste det. Där stog olika 'texter' som killarna och Steph hade skrivit. Sen längst ner på sista sidan stog det någonting litet. Jag tittade noga och det stog 'Be ready before 8 pm xx Your best friends' Jag log smått.
- What are you going to do with me? Sa jag
- You will get to now that soon, Sa Steph och log. Jag log smått. Liam kysste mig mjukt. Jag flätade mina fingrar bakom hans huvud.
- We go now, Sa dem och gick. Liam tittade på mig och log. Jag satte mig i hans knä och kysste han mjukt.
- Parttyy, viskade Liam till mig. Det började sakta komma upp för mig.
- PARTTYYY!! ropade jag snabbt och hoppade upp ur sängen men istället ramlade ner för sängen. Det blev en så hög smäll så att dem andra kom in. Jag ställde mig upp med ett stort leende på läpparna.
- PAARRTTYY, ropade jag igen och hoppade runt. Alla tittade på mig som om jag var dum i huvudet. Dem gick ut igen. Jag la mig ner i sängen. Liam log stort och lekte med mitt hår. Jag satte mig upp och flyttade mig till hans knä och kysste han mjukt. Jag ställde mig upp igen och satte på mig mjukisbyxor, ett linne och en huvtröja. Jag gick ut till dem andra och satte mig. Liam kom efter mig.
- Steph, can you come with me and buy a dress? sa jag
- Sure, I need one too, sa Steph och ställde sig upp. Louis tog Sam. Jag satte på mig skorna och kramade om Liam.
- Bye sweetie, Sa Liam och kysste mig mjukt. Steph kom och satte på sig skorna. Vi gick ut och nerför trapporna. Vi gick ut genom porten. Efter 10 minuter kom vi fram till gallerian. Vi gick in i en affär. Jag hittade direkt en axelbandslös svart klänning med små silvriga blommor och ett rosa band. Jag tog den och gick till provhytterna. Jag bytte snabbt om och tittade mig i spegeln. Den passade perfekt. Jag bytte om och gick ut ur provhytten. Då krockade jag med Harry. Han tittade på mig länge och tittade sen bort. Jag tittade på honom och såg att han började rodna. Jag gick till Steph.
- I buy this, Sa jag och visade upp klänningen.
- Nice, Sa hon och log. Jag log stort och gick till kassan och betalade. Jag gick ut til ett cafe och beställde en milkshake och väntade på Steph. Steph kom och satte sig mittemot mig.
- Look behind you, Sa hon och jag vände mig om och såg Harry stå där. Jag vinkade till honom och gestikulerade att han skulle komma hit. Han kom fram och satte sig.
- Hi, Sa jag och log.
- Hi, Sa han och log. Jag och Steph drack upp milkshaken.
- We have to go now, Sa jag och log.
- Bye, Sa han och vi gick.
What Would You Do If That Was You! Del 18
En månad senare!
Alexandras Perspektiv.
Det hade gått en vecka sen Liam och killarna hade åkt till Frankrike. Steph har åkit hem till sin familj. Min mamma och pappa hade åkt till Italien och jag orkade inte hänga med. Så lite var mitt fel att jag inte hade nåt att göra. Jag saknade Liam så mycket att jag inte ens orkade gå upp för att äta. Jag kastade iväg täcket och gick upp. Jag öppnade min dörr och gick till köket. Katterna kom inspringandes i köket och jamade. Jag hällde i mat och nytt vatten. Jag tog fram mackor och tog en och bredde på en. Jag tog en tugga och tuggade lite sen svalde jag. Istället för att äta upp kastade jag resten. Jag gjorde rent kattlådan och gick sen in i mitt rum och hämtade en tajt t-shirt och mjukisbyxor. Jag gick till badrummet och låste. Jag tog snabbt av mig kläderna och klev in i duschen. Jag blötte ner håret och schamponerade det sen. Jag sköljde ut det och balsamerade sen. Jag sköljde ut det och gick ut ur duschen. Jag satte på mig mina trosor och bhn. Jag skulle precis sätta på mig mina mjukis byxor när jag tittade mot spegeln och där stod en människa som såg ut som skelett och hud. Jag satte snabbt på mig mina byxor och tröjan. T-shirten var inte så tajt som jag kom ihåg den. Den hängde slappt. Jag låste upp badrumsdörren och gick ut. Jag gick in i mitt rum och la ner mig i sängen och försökte att sova. Min mobil plingade till och jag flög upp. Jag sträckte handen mot sängbordet och tog upp den.
From Liam 1.00 pm
Hi sweetie, miss you so much. We are coming home today.
Jag log stort och svarade snabbt.
To Liam 1.01 pm
Hi babe, miss you to. Yeyy !
Jag la tillbaka mobilen och somnade om. Jag vaknade klockan tre och var klarvaken av att telefonen ringde. Jag tog upp den och såg Liams nummer. Jag svarade och försökte låta klarvaken.
- Hi my princess, Sa Liam och hörde hur glad han lät.
- Hi babe, Sa jag och försökte låta glad.
- We are soon home in London, Sa han
- WHAT? Skrek jag i telefonen.
- Yeah, but you dont have to scream, Sa han och skrattade.
- Okey i promise but only if you come to me first, Sa jag.
- Sure, bye, Sa han
- Bye, Sa jag och lät gladare. Jag somnade om direkt med telefonen i handen. Men jag vaknade några timmar senare av att nån knackade på dörren. Jag gick dit och öppnade dörren. Liam och Niall stog där. Jag hoppade upp i Liams famn.
- What happend to my baby? Sa Liam och syftade säkert på min vikt.
- Ehm.... nothing, Sa jag och kliade mig i håret.
- Nothing? Alexandra you have going down i weight, Sa Liam och släppte mig. Dem gick in och stängde dörren. Jag tittade ner på marken. Liams blickar brände på mig. Jag tittade på honom med ett trött leende.
- I haven't eat because I've missed you, Sa jag och tittade ledsen på honom.
- Oh sweetie, please don't to that, Sa Liam och kysste mig mjukt.
- I know, Sa jag lågt och tittade ner i marken. Liam tog tag i mitt huvud. Jag tittade in i hans mörkbruna ögon och kände tårarna bränna i ögonlocken. Liam såg det och kysste mig mjukt.
- Don't cry baby, Sa han lågt. Jag log smått och torkade tårarna. Han log och kysste mig.
Jag borde få 3 kommentarer till nästa, vad tycker ni om den?
