Trapped. Chapter 10.
Medans jag låg där och blundade och pillade i Alexandras hår, så gick det upp nått för mig. Alla dessa gånger Alexandra kollat på mig i korridoren, Och jag bara hade gått förbi henne som om hon inte ens fanns. Och alla gångerna som jag borde hjälpt henne, när någon gått på henne.
- Im sorry.. Sa jag lågt.
- What? Alexandra vred på huvudet och kollade upp på mig, med det varmaste leéndet.
- For not noticing how in love you were in me at school.
Jag satte mig upp, och hon satte sig jämtes mig.
- Oh Zayn.. You couldn't know, But right now, Only we exist. This is our moment.
Jag kramade om henne, hårt. Helst ville jag aldrig släppa, Utan fastna sådär. Vara fast i den mest underbara kramen jag någonsin fått.
- Did you hear that? Alexandra släpte taget om mig och kollade på mig med alvarlig blick.
- Hear what?
Bakom mig kunde jag plötsligt höra ett lågt morrande. Sakta vände jag mig om. Jag möttes av samma gula ögon som jag mött bara några nätter tidigare. Paniken grep tag i mig, Hjärtat slåg i 120.
- RUN!
Jag tog tag i Alexandras hand och sprang.
Som en instinkt sprang vi mot lägret. Alla satt runt den lilla brasan, Mer hann jag inte tänka på.
- Run! Wolfes! Jag skrek allt vad jag kunde.
Dom andra bara kollade på mig helt förskräckt.
Återigen var vi tillbaka vid lägret. Vi satt och pratade, Maddie och Harry avslöjade att dom numera dejtade. Alla blev såklart frvånade. Men vi grattade dom. Den goda stämmingen bröts när vi kunde höra Zayn skrika ´´SPRING´´.
Jag kollade på han och Alexandra som kom springande. Jag bara satt där och såg på dom. Inte förrän jag kunde glimta vargarna mellan trädstammarna förstod jag att det var allvar.
Hela gruppen sprang. Ingen tänkte utan bara gjorde var instinkten sa. Adrenalinet pumpade och jag flåsade ljudligt.
- I can't run anymore. Stop! Harry flåsade lika tungt som jag.
Vi stannade och hämtade andan. Vi kollade bakåt, Och upptäckte att vargarna inte längre jagade oss. Förmodligen hade dom hittat våran mat vid lägret och stannat där. Vi befann oss vid ett parr klippor.
- Perfect Now we're even MORE lost! Can it be any worse? Niall satte sig surt på en stubbe.
- It could rain.. Sa Harry tyst.
Niall bara blängde på honom.
- Okey, No need to panic. Just take it easy! Zayn gjorde en lugnande gest.
- And why do you always need to be the boss? No need to panic? We don't have any protection or food. And we can't return to the camp! Sa Liam.
- Exactly! You're NOT the damn boss! flikade Niall in.
- Stop it! At least Zayn know what to do! Alexandra ställde sig bredvis Zayn och tog armkrok.
- But if Zayn is so good, Why don't you marry him? Niall ställde sig upp.
Det blev tyst en stund. Jag tror ingen förstod riktigt att det där hade kommit ut ur Nialls mun. Han som alltid satt tyst, och aldrig riktigt vågade stå upp för vad han tyckte.
- Im done with this.. Niall ställde sig upp och gick.
Jag kunde inte låta honom gå ensam så jag följde efter han i Hope's sällskap.
- Were are we going? Frågade jag.
- We are going home. Svarade han utan att ens kolla på mig.
Toppen, Nu hade Louis och Niall stuckit. Det var nog ingen idé att protestera, Niall hade en viljestark själ och oftast kan man inte ändra på hans val.
- I'm done to. Come on Harry, lets find a way back home. Maddie tog tag i harrys hand och drog med honom. Han kastade en ''Är det okej?' blick på Zayn.
Men vad fan tror han. Han är det OKEJ att bara splittra gruppen?
Jag tog tag i Maddies tröjärm.
- Don't go!
När jag mötte hennes ansikte kändes det som om jag stirrade rakt in i hennes själ. Jag kunde se hur trött hon såg ut. Hennes smink var utsmetat, Och kinderna var gråa av smuts.
- Let it go! Hon tittade på sin arm. Och jag släppte lydigt.
Maddie och Harry sprang iväg och snart var även dom försvunna mellan träden.
Nu var det bara jag, Zayn och Liam som var kvar.
- Wait, Niall! Don't go!
Jag tog tag i hans axel, men han bara slet sig loss och fortsatte gå.
Det var nu det gällde, För att överleva. jag var tvungen att tänka logiskt, förhandla snabbt. Jag sprang och ställde mig framför honom. När jag stoppade honom la jag änderna på hans bröstkorg. Han stannade och bara kollade på mig.
- let me go. Han tittade först ner på mina händer, Sen på mitt annsikte.
Jag bara log. Sedan hände det, Bara sådär, Jag böjde mig fram och kysste honom. Kyssen varade bara i några sekunder innan han drog sig undan.
- What is it? Jag kollade på honom.
Han bara skakade på huvudet, Och fortsatte gå.
- Niall..
Han vände sig om.
- Im in love with you..
Kommentarer
Postat av: Fanny
meeraa :D
Postat av: Wilma :)
Mer!
Trackback
