Trapped. Chapter 02.
Jag åt blåbären snabbt. Det var gott, Magen kurrade inte lika mycket längre. Jag la mig ner bland pinnar och mossa, Slöt ögonen. Hoppades på att jag skulle vakna ur denna hemska dröm.
- It's getting late. Sa Liam.
- Yeah. We need to make a fire. Sa Zayn.
Medans Zayn, Maddie, Hope, Alexandra, Niall och Louis gick och samlade ved blev Jag och Liam kvar här.
Som förut avbröts jag.
- This is so stupid. Liam mumlade surt för sig själv.
- Come on! Sa jag och började slå upp ett tält Maddie hade haft i sin rygga. Tur att Maddie var en av dom 6 i klassen som fick bära ett tält. Tältet rymde egentligen bara 5 personer. Men vi kunde nog klämma ihop oss. Solen började gå ner.
- They need to Hurry. The sun is going down. Jag kollade bekymrat mot det hållet mer än halva gruppen gått. Ca 10 minuter senare hörde man dom komma tillbaka. Jag drog en lättnads suck.
Vi gjorde upp eld och värmde lite bönor som jag hade haft i väskan.
- That we didn't think about that all of us has a can of beans in our bags. Sa Louis och flinade.
Stjärnorna hade börjat glimta. Skogen var mörk, Det lilla elden lysste upp var tillräckligt för att kunna hitta till tältet.
- Im probably going to bed now. Sa jag tyst och reste mig.
- yeah Me too. Sa Hope och gick efter mig.
"night" ropade dom andra.
Jag och Hope klämde ihop oss i ett litet hörn. Jag drog upp min dagbok.
- Do you write in a diary?
- Yeah... jag blev lite röd om kinderna.
- Dont be emberessed! I did it before too. Well Night', I'm tired. Sa Hope och la sig med ryggen emot mig.
- Night.. Viskde jag.
" Kära dagbok,
Vi är vilse. I SKOGEN. hur fan ska detta sluta? kommer jag dö? Kommer vi ens hitta tillbaka till civilisasionen? fanfanfan. Jag skulle inte följt med på denna dumma resa. Jag kunde varit hemma med mamma just nu, I soffan och bara mysa framför en film. Men istället är jag i en dum skog. Jag vet inte...."
Som förut avbröts jag.
- WOLVES!
Jag kunde höra Nialls rop. Det skar till i bröstet på mig. Hjärtat hoppade upp i halsgropen. VARGAR? Jag flög upp ur sovsäcken och gick snabbt ut genom tältöppningen. Där möttes jag av en syn jag aldrig kommer glömma. Våra bär var uppätna och där bredvid skålen stog den största varg jag någonsin sett. Även fast jag aldrig hade sett varg. Den tittade på mig med sina gula ögon och ett lågt morrande kom ifrån dess strupe. Jag tog upp en sten som låg på marken och kastade den på vargen. Den vände sig mot mig och gick med raggen höjd och morrade.
- HELP! Skrek jag och backade snabbt bakåt.
- Come on! We need to get in here! Hope stack ut huvudet från tältet.
Alla sprang mot den lilla öppningen och trängde sig in. Alla skulle in först.
- Were's Zayn? frågade Maddie när vi kommit in i tältet.
- Is he.. Is he still outside?.. Last time I saw him he went to find more sticks to the fire. Sa Harry.
- I don't know.. I can check.
Liam öppnade sakta dragkedjan till tältet. Vargarnas stog vid elden och nosade. Dom hade hittat bönorna som blev kvar efter måltiden.
- Damn it, They are eating our food! Det var nästan så att Liam gick ut ur tältet. Harry stoppade honom från det.
- Are you CRAZY? You could get killed!
Vargarna ylade. Man kunde höra hur deras steg avlägsnades sakta. Tillslut var dom borta.
- Is it safe? Maddie tittade på Liam.
- Yeah, They're gone.
Vi bestämde oss för att gå ut och leta efter Zayn.
Jag vaknade sakta upp, Satte mig. Jag märkte att jag hade en extrem smärta i högra armen. När jag kollade på den blev jag chockad. Det rann blod från armen. Jag ställde mig hastigt upp. Försökte tänka igenom på vad som egentligen hänt. När jag tittade mig omkring möttes min blick bara av tomhet och mörker. Det var ovanligt mörkt, för att vara sommar. Träden täckte den mörka natthimmelen. Helt plötsligt kom allt tillbaka, Som en blixt från klara himmlen.
Jag mindes hur vi satt runt elden, Alexandra och Hope hade gått för att lägga sig. Jag skulle gå för att hämta mera pinnar och sånt för elden. Det var då det hade hänt. Jag hade känt en kall blick i nacken. Sakta hade jag vänt mig om, Och mötts av 2 knallgula ögon. Gula ögon av mörker och ondska. Jag hade bara släppt allting jag haft. Skräcken tog over, Jag sprang. vargarna sprang efter. Den fridfulla stämmingen hade bytts ut mot en kamp mot döden. vargarna hade hunnit i fatt mig, fällt mig, Nästan dödat mig. Jag minns hur den hade tagit tag i min arm och bara slitigt. Jag skrek av smärta. Trots att vargen plågade mig hade jag tagit tag i en sten och slått mot huvudet på vargen, Tills den dött. Jag mindes att jag försökt gå, men kom bara några minuter innan jag svimmade.
Sen hade vargflocken hade avlägsnat sig, Sprugit bort. Vart vet jag inte.
- Fuck..
Jag visste att jag var tvungen att stoppa blödningen. En avriven bit från min skjorta fick bli ett bandage. Jag tog tag i stenen som dödat vargen. Ifall dom kom tillbaka. En blick slängdes på den döda vargen några meter framför mig. De gula ögonen var inte hotfulla längre. Jag bara passerade den döda kroppen. Nu fokuserade jag på att försöka hitta gruppen igen.
Jag visste att jag var tvungen att stoppa blödningen. En avriven bit från min skjorta fick bli ett bandage. Jag tog tag i stenen som dödat vargen. Ifall dom kom tillbaka. En blick slängdes på den döda vargen några meter framför mig. De gula ögonen var inte hotfulla längre. Jag bara passerade den döda kroppen. Nu fokuserade jag på att försöka hitta gruppen igen.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Mer!!!!
Postat av: Ida
MMMEERRR
Postat av: Majaa
SHIT VAD BRAA, MEEEER!
Trackback
