Trapped. Chapter 03.
Jag var orolig för Zayn. Jag visste inte om vi skulle hitta honom, Jag visste inte om han var död. Jag kände mig så maktlös, jag kunde inte göra något. Det var bland de hemskaste kännslorna jag någonsin haft.
- We need to find him, Quick! Sa jag.
- Yeah. But we can't go alone in different directions. The wolves can come back. Two need to stay here and gard. Niall verkade bestämd.
Alla instämde.
- I can stay. Sa jag.
Jag ville inte med, Jag var inte beredd på att möta den hemska syn vi kanske såg, När vi hittade Zayn. OM vi gjorde det.
- I can stay with you. Harry log mot mig.
Jag nickade, Och vi satte oss framför elden. Resten av gruppen delade in sig två och två. Alexandra med Liam, Niall med Louis och Hope.
- I really hope they fins him, Alive. Jag tittade ner på mina fötter när jag sa det.
- I agree. Zayn is a really good friend, And he is your boyfriend.. Harry kramade om mig.
Det kändes bra. Han lutade sig fram mot mig och kysste mig. Jag besvarade kyssen. Han la handen på min kind.
- No.. Stop.. I can't.. What about Zayn? Jag drog mig undan.
- Yeah.. You're right.. I'm sorry. I don't know what I was doing. It just happend.
Jag gick in i tältet. la mig ner, Blundade. Vad hade jag gjort?
Jag och Liam gick genom skogen. Vi sa ingenting till varandra, Det fanns liksom inget att säga.
- Can you just wait here Alexandra? I'm just gonna check there by the water.
Liam pekade på en liten damm. Den gick knappt att se.
- Okey, Sure. Sa jag tyst.
- Scream or something if something happens. Sa han med en töntig röst.
Det skulle säkert ta en halvtimme för Liam att gå dit, Leta, och sen komma tillbaka. Jag satte mig på en stubbe.
Jag röck till. Jag kunde höra en svag röst. Jag kunde inte höra vad den sa. Jag bestämde mig för att följa rösten, Trots att Liam sa att jag skulle stanna.
Jag röck till. Jag kunde höra en svag röst. Jag kunde inte höra vad den sa. Jag bestämde mig för att följa rösten, Trots att Liam sa att jag skulle stanna.
- Help me! Please!
Rösten blev starkare.
" Zayn.. "
Allt började klarna. Det var Zayn som ropade. Adrenalinet pumpade, Tankarna fög omkring i huvudet. Glädjen spreds.
- Zayn! It's Alexandra! Were are you?
- I'm over here. Please help me Alexandra!
Jag sprang. Tills jag kunde se en kropp som låg utslagen på marken. När jag kom fram satte jag mig på knä framför honom. Han såg så hjälplös ut.
- Zayn? Can you hear me?
Han försökte sätta sig upp, Men ramlade ihop igen. Hans huvud hamnade i mitt knä. Jag sneglade på hans arm. Den var lindad med en bit av hans skjorta. Blod hade trängt sig igenom det tunna tyget.
- What happend? Jag tittade rakt in i hans ögon.
- The wolves attacked me. But.. I killed it. And fainted, Then i tried to find you.. But fainted again. Zayn blundade hårt.
- You have lost much blood.
Jag kramade om honom. Helt plötsligt var jag inte blyg längre, Jag var inte rädd längre, Jag var inte.. Jag var inte jag längre.
Jag satt fortfarande på knä, med hans huvud som vilade i mitt knä. Han la sin vänster arm runt min nacke, Och kysste mig. Jag besvarade kyssen. Det kändes bara så bra.
Alexandra hade hittat mig. Jag hade försökt att hitta tillbaka til gruppen. men hade inte kommit långt innan jag svimmade - Igen.
Jag försökte sätta mig upp, men misslyckades.
Efter några få meningar till varandra kramade Alexandra om mig. och jag vet inte vad som flög i mig, Men jag kysste henne. Jag kände någon slags kemi mellan oss. Hon verkade med känna det, för hon kysste mig tillbaka.
- Wait Zayn, Maddie?.. Hon slutade tvärt och kollade på mig.
- She dosen't love me.. Sa jag och bet mig i läppen.
- How do you now?
- She's just with me because I'm popular.
- But why are you with her? Sa hon och kollade mig i ögonen.
- I don't know.. I rather be with someone like you... Sa jag, och fortsatte kyssa henne.
Jag hade letat efter Zayn vid den lilla dammen, och var nu påväg tillbaka till Alexandra. men ju närmare jag kom, Så insåg jag att hon inte var kvar.
- What the hell?.. Jag suckade och började bli lite smått irriterad.
hade hon blivit attackerad av en varg hade jag ju ört det. Alltså har hon bara gått?
- Alexandra! Were are you?
- Alexandra! Were are you?
Jag fortsatte gå och gå. När jag gått i några minuter började jag se två stycken männsikor.
Jag blev häpen.
Alexandra och Zayn.. Som KYSSTES?
- What the hell are you doing?
Jag kunde se hur Zayn och Alexandra ryckte till och kollade chockat på mig.
- We can explain! Zayn satte sig hastigt upp, med hjälp av Alexandras stöd.
- There is nothing to explain.. Sa jag och tittade argt på honom. How could you do this to Maddie?
- Please, Don't tell her! Sa Zayn.
Let's just go back..
Alexandra sa inte mycket, Utan gick bara lite bakom oss, Medans jag hjälpte Zayn att komma tillbaka.
----
Kärleksdrama!
Kommentarer
Postat av: Ida
Mmmeeeer
Postat av: Louise
Herregud vad bra! älskar det! Du ska veta att jag är så sjuuuukt kräsen när det gäller fanfics. Ärligt talat läser jag bara denna och en annan! Riktigt bra helt enkelt! :)<3
Svar:
None None
Trackback
