Trapped! Chapter 11.
Jag la armarna runt Alexandras axlar och gosade in min mun i hennes nacke och kysste henne mjukt. Liam gled ner på marken och lutade sig bak mot en trädstam. Jag och Alexandra satte oss bredvid honom, jag tittade på den där stora stenen vi hade bredvid oss.
- We should go around the stone.
Jag lös upp och ställde mig snabbt. Alexandra ställde sig också upp.
- I'll just sit here, Sa Liam tjurigt.
- Sure
Alexandra log stort och vi gick runt stenen. Ängen bakom den där stenen var enorm och längst bort kunde man se ett vindskydd med täcken eller vad det var.
- LIAM COME AND SEE THIS NOW
Jag skrek för min fulla hals. Typ tjugo sekunder efter kom Liam springades.
- Yeah?
- Look
Jag tittade bort mot vindskyddet. Vi tre sprang så fort vi kunde bort till vindskyddet, där fanns vatten för kanske en vecka, täcken, madrasser och fyra kuddar.
- We can try to scream after the others.
Liam lös upp och började ropa, efter ett tag var vi alla tre i gång med att ropa.
- Did you hear that?
Jag försökte lyssna noga.
- It sounds a bit like Liam
Hope lyssnade också noga.
- THEY CAN BE IN DANGER
Niall reagerade fortast och vände och verkligen sprang genom skogen. Jag och Hope försökte hålla samma tempo som Niall, men han var fortfarande fyra meter framför oss. Vi kom fram till stenen vi typ nyss hade gått ifrån.
- This way, Sa Hope och rundade stenen och vi kom ut till en äng.
Längst bort fanns det ett vindskydd och där stod Liam, Alexandra och Zayn, dem skrek för allt dem var värda. Med andan i halsen sprang vi bort till dem andra.
- Where are Harry and Maddie, Kläckte jag ur mig när min andning hade lugnat ner sig lite.
- They are on they way to the tent.
Zayn tittade på mig och log.
- Come on we scream more, Log Liam och började ropa igen.
Snart var vi alla sex igång med att ropa igen.
Jag stannade och tittade på Harry.
- What was that?
Rysningar for igenom min kropp.
- What?
Harry gick fram till mig och kramade om mig.
- It sound like someone is screaming.
- The others....
Vi vände och började små springa mot stället vi nyss hade lämnat Liam, Zayn och Alexandra, när vi kom fram till stenen hörde man ropen tydligare och vi lugnade ner oss lite och kollade runt stenen. Där var en stor äng och lite längre bort kunde man se alla dem andra stå och vinka och ropa. Vi satte kurs mot dem och sprang som om elden var oss i hälarna. När vi kom fram till vindskyddet eller vad det var sjunk alla åtta ner på golvet i vindskyddet.
- We sould sing something, Sa jag med ett leende.
- What?
Sju par trötta ögon tittade på mig.
- Hm.... Paradise by Coldplay?
- Sure
Alla stämde med.
- Who starts?
Nialls irländska accent fyllde våra öron.
- I can, Sa Maddie själsäkert och började.
- When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
And dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
And dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
Efter så körde Niall.
- When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
And the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
She expected the world
But it flew away from her reach
And the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
Alla sjöng samtidigt sen.
- And dreams of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
La-la-la-la-la-la-la
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la
And so lying underneath those stormy skies
She'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
La-la-la-la-la-la-la
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la
And so lying underneath those stormy skies
She'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise
Sen körde Alexandra och Zayn
- This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
This could be
Para-para-paradise
Para-para-paradise
This could be
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
Vi satt där och sjöng och levde i nuet, ingen verkade längta hem. Alla förutom jag, jag längtade hem till min varma säng, till mamma och Roxy. Men när jag tänker på det så skulle jag aldrig ah varit så här nära dem andra som vi är nu, efter allt vi har gått igenom tillsammans. Himlen började sakta mörkna, snart öste regnet ner. Jag tryckte mig emot Zayn och skakade. Han la täcket runt om oss och jag lutade mig sakta mot hans axel.
- I love you, Viskade Zayn i mitt öra och kysste mig.
- I love you too, Viskade jag tillbaka och besvarade kyssen.
Trapped. Chapter 10.
Medans jag låg där och blundade och pillade i Alexandras hår, så gick det upp nått för mig. Alla dessa gånger Alexandra kollat på mig i korridoren, Och jag bara hade gått förbi henne som om hon inte ens fanns. Och alla gångerna som jag borde hjälpt henne, när någon gått på henne.
- Im sorry.. Sa jag lågt.
- What? Alexandra vred på huvudet och kollade upp på mig, med det varmaste leéndet.
- For not noticing how in love you were in me at school.
Jag satte mig upp, och hon satte sig jämtes mig.
- Oh Zayn.. You couldn't know, But right now, Only we exist. This is our moment.
Jag kramade om henne, hårt. Helst ville jag aldrig släppa, Utan fastna sådär. Vara fast i den mest underbara kramen jag någonsin fått.
- Did you hear that? Alexandra släpte taget om mig och kollade på mig med alvarlig blick.
- Hear what?
Bakom mig kunde jag plötsligt höra ett lågt morrande. Sakta vände jag mig om. Jag möttes av samma gula ögon som jag mött bara några nätter tidigare. Paniken grep tag i mig, Hjärtat slåg i 120.
- RUN!
Jag tog tag i Alexandras hand och sprang.
Som en instinkt sprang vi mot lägret. Alla satt runt den lilla brasan, Mer hann jag inte tänka på.
- Run! Wolfes! Jag skrek allt vad jag kunde.
Dom andra bara kollade på mig helt förskräckt.
Återigen var vi tillbaka vid lägret. Vi satt och pratade, Maddie och Harry avslöjade att dom numera dejtade. Alla blev såklart frvånade. Men vi grattade dom. Den goda stämmingen bröts när vi kunde höra Zayn skrika ´´SPRING´´.
Jag kollade på han och Alexandra som kom springande. Jag bara satt där och såg på dom. Inte förrän jag kunde glimta vargarna mellan trädstammarna förstod jag att det var allvar.
Hela gruppen sprang. Ingen tänkte utan bara gjorde var instinkten sa. Adrenalinet pumpade och jag flåsade ljudligt.
- I can't run anymore. Stop! Harry flåsade lika tungt som jag.
Vi stannade och hämtade andan. Vi kollade bakåt, Och upptäckte att vargarna inte längre jagade oss. Förmodligen hade dom hittat våran mat vid lägret och stannat där. Vi befann oss vid ett parr klippor.
- Perfect Now we're even MORE lost! Can it be any worse? Niall satte sig surt på en stubbe.
- It could rain.. Sa Harry tyst.
Niall bara blängde på honom.
- Okey, No need to panic. Just take it easy! Zayn gjorde en lugnande gest.
- And why do you always need to be the boss? No need to panic? We don't have any protection or food. And we can't return to the camp! Sa Liam.
- Exactly! You're NOT the damn boss! flikade Niall in.
- Stop it! At least Zayn know what to do! Alexandra ställde sig bredvis Zayn och tog armkrok.
- But if Zayn is so good, Why don't you marry him? Niall ställde sig upp.
Det blev tyst en stund. Jag tror ingen förstod riktigt att det där hade kommit ut ur Nialls mun. Han som alltid satt tyst, och aldrig riktigt vågade stå upp för vad han tyckte.
- Im done with this.. Niall ställde sig upp och gick.
Jag kunde inte låta honom gå ensam så jag följde efter han i Hope's sällskap.
- Were are we going? Frågade jag.
- We are going home. Svarade han utan att ens kolla på mig.
Toppen, Nu hade Louis och Niall stuckit. Det var nog ingen idé att protestera, Niall hade en viljestark själ och oftast kan man inte ändra på hans val.
- I'm done to. Come on Harry, lets find a way back home. Maddie tog tag i harrys hand och drog med honom. Han kastade en ''Är det okej?' blick på Zayn.
Men vad fan tror han. Han är det OKEJ att bara splittra gruppen?
Jag tog tag i Maddies tröjärm.
- Don't go!
När jag mötte hennes ansikte kändes det som om jag stirrade rakt in i hennes själ. Jag kunde se hur trött hon såg ut. Hennes smink var utsmetat, Och kinderna var gråa av smuts.
- Let it go! Hon tittade på sin arm. Och jag släppte lydigt.
Maddie och Harry sprang iväg och snart var även dom försvunna mellan träden.
Nu var det bara jag, Zayn och Liam som var kvar.
- Wait, Niall! Don't go!
Jag tog tag i hans axel, men han bara slet sig loss och fortsatte gå.
Det var nu det gällde, För att överleva. jag var tvungen att tänka logiskt, förhandla snabbt. Jag sprang och ställde mig framför honom. När jag stoppade honom la jag änderna på hans bröstkorg. Han stannade och bara kollade på mig.
- let me go. Han tittade först ner på mina händer, Sen på mitt annsikte.
Jag bara log. Sedan hände det, Bara sådär, Jag böjde mig fram och kysste honom. Kyssen varade bara i några sekunder innan han drog sig undan.
- What is it? Jag kollade på honom.
Han bara skakade på huvudet, Och fortsatte gå.
- Niall..
Han vände sig om.
- Im in love with you..
